Om man bortser ifrån att man alltid vill ha kul, vad blir kvar? Tråkigheter, eller? Är det så att när man inte har kul så har man tråkigt... Finns det inget däremellan? Jag upplever att om jag inte är glad, lycklig eller på världens bästa humör så blir jag väldans låg och känner mig deppig. Är det rätt? Ska det vara så? Åhhh blir så arg på mig själv att jag inte kan finna den balansgången.