pernilla wahlgren

förlåt, men jag gillar verkligen inte henne. usch jag är en ond människa men finns det någon jag inte gillar så är det pernilla wahlgren! iiiiiii

Yo morning bitches!

Till en början har jag tänkt att jag inte ska klaga på SL. De kan ju faktiskt inte rå för att det har snöat lika mycket som i Filmen Emil i lönneberga... å jag ska nog faktiskt inte klaga på dem nu heller. Men jag ska nog säga att jag inte riktigt tycker om det här med förseningar, arga människor, känna personen bredvid migs andedräkt. Jag gillar heller inte att inte riktigt veta när jag ska komma hem om dagarna eller veta vart jag ska hoppa av eller på. Inte roligt! Men SL näää de tänker jag inte klaga och vara sur på. uuummm inte då! Inte tänker jag vara grinig och upprörd på snön heller, JAG ÄLSKAR SNÖ! Men jag tycker mindre om att vara tvungen att ha tjockjacka. Inte kunna använda sneakers. Jag tycker heller inte så värst mycket om när vi sitter på kontoret klädda i mössa vantar och filtar för att försöka överleva denna istid. Snö det är mumma!


men vaddå?

Var på 2:a interjuv hos Ica i onsdags. Å jag är 98% säker på att hon sa -Vi hör av hos i EM eller senast imorgon tors...
Betyder inte det att de kommer ringa oavsett om man får jobbet eller inte. Försökte dessutom ringa henne för en stund sedan och då är hon inte anträffbar. Känns nu som att jobbet inte blev mitt. Surt! Fast jag är ju glad att jag först blev kallad till interjuv och att jag sedan blev kallad igen som en av fyra. :) Tänker pröva att ringa igen imorgon, känns ju litet snopet om de inte skulle höra av sig alls...

ibland...

är det bara tomt.

Shut the fuck up, shut up... shut up!

Vissa saker i livet kan göra en så befriad!
Att få saker ur systemet gör en väldigt lättad, det gör att man kan lägga saker bakom sig och gå vidare. Jag är en person som sällan ser tillbaka och vill reda ut saker. Jag brukar acceptera att saker och ting utvecklas som de gör och att allt har en mening. Sedan betyder ju inte det att jag inte gillar att diskutera och prata om saker som har hänt i det förflutna. Det betyder helt enkelt att jag försöker inte få saker och ting ogjorda. Ibland däremot så måste man säga saker så att folk förstår en och när man väl har gjort det blir man lättad och känner sig bättre till mods.

hur står det till?

jag kom på en sak idag,
när jag inte sover på bussen så sitter jag och tittar ut genom fönstret (ehh ganska självklart Iknow!) But anyway, kom på mig själv med att det jag tänker på lite så där lagom undermedvetet är vilka granar som skulle passa som julgran och vad de andra granarna som inte skulle passa skulle känna om man sa till dem att de inte dög.
Fatta vilken granmobbning, crazy!

If I don´t live today then I wont be here tomorrow!

Who need´s a radio?
När man har en i ens huvud. Det är galet vad många låtar som passerar mitt huvud på en dag. Stannar jag upp och funderar ibland så kan jag lätt fnolla (nynna+fnulla) ihop ett gäng låttexter och melodier som bara rasslar förbi i huvudet. Detta sker jämt, hela tiden. Den låt som har hängt med längst som alltid alltid dyker upp är Tjo fadderittan uti... å den har jag försökt bli av med. Men det går inte.

Lets dance and the Kitty factor

Vi tjejer har haft som grej att alltid titta på Lets Dance på fredagar. När detta program börja så var det precis när jag och Carro hade blivit singlar. Det var under den eran som Fruktmaffian bildades. Nu är vi inte alltid alla samlade på fredagar, ibland är vi fler och ibland är vi bara två. Förra veckan när Carro fyllde var vi allesammans. Igår kväll så var jag och Linda hemma hos Frida. Mysigt! Vi tycker oftast ganska lika. I slutet så kom jag på att vi hade missat när Kitty hade dansat och jag påpeka det. De andra sa då att de inte tycker att hon var någe speciellt bra disskusionen blev inte lång men uppfattningen jag fick var att de inte hade en positiv bild av att Kitty är med i Lets dance. Jag tycker om henne, jag läser hennes blogg och det känns bra med en människa som kör sin grej. Jag finner henne crazy, smart, omtänksam och underhållande i en liten lagom blandning.

På hennes blogg blondinkitty/kittywashere så har hon en länk till en väldigt bra artikel ur DN. Den är skriven av Sonja Schwarzenberger, Chefredaktör för tidskriften Bang. I den behandlas ämnet om könsprestationer. Faktum att bara för att du har snopp så blir allt lite gulligare och charmigare när du inte kan dansa. Hon skriver: " Det är häpnadsväckande hur ett program så grundligt kan ignorera sisådär ett sekel av feministisk maktanalys. Eller kan det verkligen vara så att Kitty Jutbrings quickstep var så mycket sämre än det Hasse Aro, George Scott och Carl Jan Granqvist presterade? För det otränade ögat stod det tämligen klart att nej, det var det inte. Aro och Scott fick emellanåt problem med takten och koreografin, vilket inte var några problem för Carl Jan eftersom han framför allt stod still. På ett charmerande sätt visserligen, och det är just det som är nageltrånget under produktionens variga stortå: Herrar Aro, Scott och Granqvist har massor av charm, så vad gör det att de inte alltid kan hålla takten? De är roliga och tappra ändå. Inget ont i det. Tyvärr gäller det här bara när dansaren i fråga har snopp" Låg och funderarde lite över den grejen och kom mig själv med att så resonerer vi ju. Varför i hela fridens namn funkar vi så? Av dessa tre herrar så blir jag extra glad över Hasse Aro och ska man rent krasst bara titta på hans dansprestation så är han ju inte ett dugg duktig. Vidare skriver hon: "Vi tycker ju att det är så härligt att över huvud taget se en kille på dansgolvet att våra sinnen fylls av överseende med hans svårigheter. Samma blida blick gäller inte kvinnorna. I synnerhet inte om de dessutom tar för sig, kommer med rappa svar och väljer sina egna kläder. Då uppfattar vi en bråkig person som tar plats, ger uppkäftiga svar och sticker ut för att jävlas. Kitty Jutbring behövs för att vidga det pinnsmala svängrum vi ger kvinnor i rutan. Där blir allt annat än tacksam, behaglig, duktig och vacker problematiskt."  När det första programmet sändes och jag satt och titta på när juryn gav Kitty hennes kritik satt jag och skruva mig lite sådär lagom obehagligt. Just hela saken att någon sa emot juryn kändes lite konstig. Börja redan då fundera lite över hela grejjen och kom fram till att jag tyckte det var skoj att se att någon faktiskt sa emot och ifrågasatte lite. Varför skulle man inte få göra det. Är man inte proffs på dans från början så har man väl rätt att fråga och komma med synpunkter? Se gärna programmen Världens modernaste land men världens osäkraste folk? med Fredrik Lindström där tas lite av dessa frågor upp. Ja kanske inte skillnaden på hur tjejer och killar blir bedömda i Lets dance men väl hur osvenskt det är att våga stå och sticka upp för sina frågor att överhuvudet taget ifrågasätta folk som då antas vara "experter" i ett ämne. I första programmet får man se massor av humoristiska klipp i vilka man känner igen sig väldigt mycket. Det är allt ifrån att vi måste fråga någon om hur vi ska ta hand om våra barn eller att vi inte bara kan börja träna. I sverige är vi precis sådana vi litar på att de som vet bäst vet bäst. Därför tror jag att det känns extra besvärligt att titta på en person i detta fall Kitty som ifrågasätter de som väntas kunna bäst. Det är ju så osvenskt, och vilka är det som tittar på Lets Dance? Jo det är ju det svenska folket.

Jag tycker att Kitty ska fortsätta vara precis som hon är, det är ju hela grejjen. Sen tycker jag att de andra deltagarna ska få tvtid till att faktiskt undra, fråga eller i ställa juryn tillsvars efter utvärderingen. Låt inte allt vara sådär lagom mysigt och hellyllesvenskt. Kitty rocks och jag hoppas hon vinner. Hennes outfit igår var så grymt snygg.

Danger to me...

Can you hear me when I walk away? Can you hear me when I´m trying to say?


Som seden sig bör

Alla brukar ju ge nyårslöften, men det var länge sedan jag gjorde det. Men jag kan lova er:

1. att jag aldrig ska sluta sjunga till låtar jag inte kan eller har hört förut.
2. att jag kommer ringa när ni minst vill och när ni mest vill
3. att jag kommer älska mina vänner hela 2009
4. att mitt största intresse att lyssna på musik på mitt golv kommer fortsätta
5. att diskning inte kommer stå högt på min lista
6. att jag kommer fortfarande se vin som medecin för själen
7. att det blir minst en kryssning i år
8. att i sommar så ska jag inte lära mig att knyppla
9. att jag ska se på sista HarryPotter filmen på premiärdagen, annars kommer jag dö
10. att jag kommer säga att jag ska tänka mer på mig själv och mindre på andra för att sedan göra precis tvärtom.

nu är det över...

Nu är operationen färdig, nu väntas bara svar på det de plocka bort. Skulle få ett brev om cirkus två veckor.

Helt galet va jobbigt det var med sprutorna. Nästan att mami fick komma in. Men det hade känts lite konstigt att ha henne där när det var en muttoperation. Jag förklara för dorren att jag hade sprutofobi och att att han under inga omständigheter fick nämna när han tog fram sprutan eller säga när han tog den. Å han var helt införstådd, sen kom sjuksyrran och han sa det till henne och hon börjar fråga frågor till mig. Det tog mig inte ens tre röda innan jag börjar gråta. Ihhh... De hade lite meck att ta dem för sjuksyrran stod uppe vid mitt huvud och klappa mig på huvudet och höll min hand. Han var tvungen att ta fyra stycken dessutom och eftersom jag inte slappna av så kom han inte åt ordentligt,,, mitt i alltihopa börja jag hyperventilera och krampa ihop med benen. Den söta lilla dorren sa då att bara jag inte sparka honom i huvudet skulle det vara lugnt. :) Tillslut så hade han tagit dem och då fick jag vila i 8min medans de vänta på att de skulle verka. Det galna var att när han hade tagit två så sa han att det kanske var bäst att jag blev sövd istället... men hallå, hade han tagit två och så hade ju de varit helt i onödan så jag sa att det var bara att köra på. Delen när de skar bort sakerna och när han sen brände ihop det var som en dans på rosor, eller kanske inte en dans kanske mer lite åt en gungning men det var ingenting i jämförelse med sprutorna. Huvaligen.... nu hoppas jag att det dröjer sjukt länge innan jag måste ha något med de hemska sakerna att göra igen. Blä!
När allt var klart och jag skulle gå så fick jag lite förhållningsregler och det sista han sa var att  Dansa inte in nyåret... haha som att jag skulle klara det. nu mår jag ju illa och har djävulusiskt ont in the livmoder. Hoppas det värsta har gått över tills imorrn. För flanders ska hitta på en surprise till mig... är sjukt spänd på att få reda på vad det kan vara. Ska bli riktigt skoj,,, tror jag.

Puss

Snart blir jag gammal...

På lördag blir jag 26, gammal... Kanske. Fast ändå inte. Ibland känner jag mig som en tant, typ när hela kroppen knakar och brakar och man knappt orkar resa sig från sängen. Fast jag har inte blivit så pass gammal att jag skuttar ur sängen klockan sex oavsett om jag ska upp eller inte. Men jag ser ännu såpass ung ut så jag måste visa körkort både på krogen och bolaget. Aja,, ålder är bara en siffra och det är ju kul att få paket.

Har träffat världens sötaste, snyggaste, snällaste, finaste, goaste man. :) Är verkligen överlycklig över att ha träffat dig Markus. Det är galet att man kan träffa någon och bara känna sig så tillfreds när man är med honom. Galet, bra galet.

Ska upp och jobba imorrn, blä. klockan sex till två. Sen är det fullrulle, måste baka tårta och åka ner på stan, tänkte även försöka städa lite härhemma... Baka brunbollar idag och hade en petra och en frida i soffan som bara ville vara provsmaker som tappa halva pärlsockerdosen i soffan.

Puss puss

Vill någon byta?

urk, jag hatar sådana här nätter...
När jag inte kan sova pga av att jag har restless legs, det är som myrgångar i skelettet. Det går inte att rymma. Nu har jag lagt mig på soffan. Försöker att ligga kvar i sängen så länge det går men det blir bara svårare och svårare. Usch, snurra i drygt två timmar, sen försökte jag stretcha och massera. Efter det så spela jag greysanatomy spelet i ngn halvtimme eller så... sen gick jag upp plocka ögonbryna och försökte skutta så tyst det bara gick. Gjorde lite gymnastiska övningar på golvet. Försökte sova en stund på soffan,,, titta på ett gossipgirls avsnitt. Sen försökte jag sova i cirka 45min men det går inte. Så fort jag slappnar av så börjar det,,, alltid i knäna och händerna. Sen vaderna och låren. Det brukar vara i armarna oxå men inatt har jag sluppit det. Inatt har knäna varit värst. Jag vet ju att jag får skylla mig själv, jag vet ju om att det blir så här när jag har slödagar och inte tränar om jag har slödagar. För det kan funka att jag chillar en dag om jag springer eller går till gymmet. Men om jag har en dag som idag, inte för att den inte har varit grymt mysig. Kaffe och kel är det bästa som finns men det är inte det bästa om man inte gör så att kroppen tröttar ut sig själv. Nu känns det som att jag ligger och väntar på att det ska bli morgon så att inte folk tittar konstigt på en om man är ute och springer. För jag kan tänka mig vad folk skulle tänka om jag gick ut och sprang vid den här tiden. Plus att om jag gjorde det så skulle jag ju bara bli pigg av enodorfinkicken. 'Ahhhhhhhhh

Anyway,
har varit i Etuna några dagar... supermysigt!


A just det,
Imorrn är det fredag, Idolfinal!

Om ni undrar,
Ewe tänker för mycket.

Som ni alla vet,
"I lööööve ya all"

pöss

jag är hos petra, hon är bästa vännen ever! jag var väldigt pungig när jag kom över och hon såg det. Så hon sa.... -ewe, det är nog dax att jag öppnar en vinare.
å det gjorde hon.. puss på henne.
sötnos

Love will lead us right...

Bahh my as att den gör. Men det är en bra låt. Om ni inte har hört den så gjört. Jag tror mer på låten Love will turn you around. Den känns mer applicerbar. Puss

Hyllning till snön!

Nu snöar det för första gången sen sist det snöa... :) eller sen i våras nån gång. pöss I löve snö!!!!!



Sluta Stressa!

Först ska vi åka elva, sen ändrar man till halv elva. Sen har man mage att göra andra saker och säga att man inte är klar till halv elva för man tittar på en film! Fy skäms på er! Inte ok, klockan är kvart i... ni är fortfarande inte klara. Ni vet hur mkt jag hatar att vänta på något jag inte vet hur länge jag får vänta på.

Ihhh



Detta är Frida, typ världens sötaste systeryster. :) När det här kortet är taget har hon varit och hämtat mig hemma i min lägenhet och åkt och handlat mat. Sen tog hon ner mig till hamnbassängen och där hade vi en jättemysig picnic. Väldigt trevlig sensommarutflykt. Alla borde ha en Frida i sin närhet. Idag ringde hon mig och berätta att hon hade gjort illa sig i foten medans hon duscha. Hon visste inte hur det hade gått till, men hon trodde det var vattenstrålarnas fel. Hon babbla säkert  i fem minuter om hennes skadade tå tills hon till slut konstatera att jag inte var så värst intresserad och undra om vi skulle höras imorrn. Söt!!!!!!

BTW
Skulle vilja kunna bestämma mig i en fråga. Frågan är svår att diskutera för jag tycker den är krånglig och väldigt invecklad. Utan att avslöja allt för mycket så handlar det om att jag är rädd att göra om ett misstag jag redan har begått. Eller typ, kanske inte helt göra om ett misstag för det verkar ju jättekorkat. Men jag befinner mig i en situation som jag känner igen allt för väl och vet inte hur  jag ska stoppa den. För jag vet inte om jag vill stoppa den. Eller jo det vill jag fast ändå kan jag inte förmå mig själv att göra det. Hur funkar det där egentligen??? när huvudet säger en sak och kroppen gör något helt annat? Vem bestämmer då? Ska passa på att rekommendera en sak, SÖTASTEVÄNNERNAEVER titta på dem... är de inte underbara. Det är som jag alltid sagt, Anton du bör flytta in i ett hål i min vägg och komma ut för att göra mig glad när jag är ledsen. Iofs så måste hålet bli lite större nu efter den här videon, Johan ska ju få plats. :)

vad nu då?

lite skumt känns det...
kom hem i söndags, var tokglad efter en helg fylld av hur mycket skoj som helst. Det har varit toppenbra alltihopa. Petra blev superöverraskad. Hur bra som helst. Vill passa på att tacka allesammans som var med och hjälpte till... det blev hur lyckat som helst. Puss påer..

men sen kom jag hem och öppna posten
jag har godartade cellförändringar
huvaligen
först fick jag panik!
efter ett tag så googla jag runt och kolla upp lite fakta,
har jag tur så är det något som växer bort och i värsta fall så är det början på cancer... sen finns det olika grader däremellan men jag hoppas och tror såklart på det första alternativet ngt annat finns ju inte. :)
men iaf så ska jag tillbaka och göra nya prover och nya undersökningar och då får jag veta mer hur det ligger till.
Det får en iallafall att stanna upp och tänka till lite, först och främst har jag ju typ världens största fobi för sprutor så jag kan jag inte göra allt för många prover med sprutor...
sen har jag tänkt på lite andra saker, vilket är bra.

men fram tills jag vet med all säkerhet vad det är på riktigt ska jag intala mig att det inte är något farligt och att allt kommer bli bra. :) å även om det är värre än vad jag tror på så kommer det oxå att gå bra, för jag har typ världens bästa familj och vänner som redan nu (innan det är  något) varit jättesuperbäst.

Puss på er allesammans! :)

Horhelg!

Jippie, i helgen ska jag joura hela helgen. Kan ju inte bli bättre... jag brukar alltid reta de som jourar och kalla dem horchef, å ikväll ska jag vara en. Snurrigt! Men det är ju finfina pass med grymma pengar, ikväll 16-21.30 imorrn 12-21.30 och söndag 12-21.30
det är i runda slängar 4000kr efter skatt! Tjitjhing and the drinks are on me.

Puss i ljumsken

Tidigare inlägg
RSS 2.0