Människor som åker pendeltåg måste ha den mest spännande leken för sig. En lek som sätter väldigt mycket på spel. Leken äventyrar nästan hur det ska gå under hela dagen. Förlorar man den kan man faktiskt förlora nästan en halvtimme av ens dyrbara tid. Å inte nog med det, har man förlorat så riskerar man att alla tittar ut en och det vill man ju inte. Ånej, på pendeltåg ska man ju helst var osynlig.

Har ni förstått vad det är jag försöker beskriva?? Inte? Då har ni aldrig åkt pendeltåg. Eller tunnelbana.

Leken går ut på att sitta kvar så länge som möjligt på sin plats innan man ska stiga av.

En del är så bra på den att de precis hinner komma av stolen slänga sig ut genom dörrarna och känna vinddraget i ryggen när dörrarna stängs igen. De måste vara proffs. Eller dopade. Alternativet är att de är uppväxta på pendeltåg så de har spenderat hur många dagar som helst med att kalkylera ut hur lång tid man har på sig att resa sig upp och ta sig ut genom dörrarna. Men bra jobbat iallafall. Hatten av.

själv då? Ja jag är väl sådär på leken, jag varken vinner eller förlorar. Jag börjar nämligen känna paniken komma redan en station innan jag ska av. så jag spenderar mest den tiden till att oroa mig om jag överhuvudtaget kommer att hinna ta mig ut. Så man kan nog lugnt konstatera att jag är bland de första att resa mig upp... fast jag har  blivit lite bättre. Övning ger ju färdighet.